fäll den då
igår följde jag med hanna upp till stallet, gick brevid hanna när hon red..
sen gjorde vi de jag hade fruktat hela dagen, vi sprang runt slingan, nästan hela också. Fan vad stolt jag är över mig själv och hanna också såklart. men det var skönt riktigt skönt.
efter spring turen drog vi ut på lövhagen och gick av oss lite till och till min stora fasa så gick vi förbi en liten fågel som låg och kved på backen, den låg bara och sprattlade, så tårarna sprutade.. vi kunde liksom inte bara lämna den där?! men de tyckte däremot hanna,det var naturens gång enligt henne..
jag försökte leta efter en stor sten att slänga på fågeln, men insåg snabbt att jag inte skulle klara av det. har inte de psyket att kunna mörda någon..
så vi gjorde som hanna sa, vi lämnade fågeln... att dö helt ensam
hahahahaha
Haha jag låter som en hemsk människa
