Josevacker Von Schlebrügge

Kom att tänka på att jag har nog aldrig mått såhär bra som jag gör just nu. Känner ingen sorg överhuvudtaget, lite ångest över att tiden går så snabbt och att jag börjar känna mig gammal. Men bortom det, så känner jag mig så himla glad. Har äntligen börjat stått på mina egna ben, känner inte det där beroendet av någon annan än mig själv. Kan faktiskt inte minnas när jag mådde såhär bra. Måste vara 2006, då jag inte visste vad kärlek var, innan den första kärleken, när det var helt främmande för mig. Det var en mycket bra tid. Det är förrns nu jag har släppt alla känslor om kärleken, den känns just nu bara överskattad och som bortkastad tid.Nu vill jag bara vara "fri" göra det jag vill, lägga mig när jag vill, festa när jag vill, åka i väg när jag vill utan att någon ska stå ivägen som det ofta blir när man är tillsammans med någon. Bygga upp mig själv på nytt, ta reda på vad jag vill göra med mitt liv. Ensam är starkast, ja till en viss del stämmer det. Men det är klart det finns stunder då man skulle vilja ha någon att krypa ner hos som säger, det löser sig, vi klarar det här tillsammans. Men som tur är har jag min stora krokodil som jag kan dela min säng med. Ett liv som singel är inte så dumt trottsallt och de var fan på tiden att jag har kommit underfull med det. Nu blev jag sådär djup igen.. Så nu slutar jag innan jag börjar skriva något mer skit.